Tada!

Det var ett tag sen jag skrev här! Så, nu har vi fått den delen överstökad.
Har idag haft en ledig dag som inte har varit så ledig, men trevlig ändå. Hissen är fixad efter en veckas reperationer så nu slipper vi springa upp och ner från nio trappor vilket är värt att fira i sig. Har ägnat dagen åt att läsa kurslitteratur (Yrke på glid - om journalistikens de-proffesionalisering) vilket var rätt tråkigt och dessutom deprimerande. Det klassiska svenska moment 22 kommer ju alltid fram när det gäller att söka jobb - och så även i statistiken uppenbarligen. Man blir hemskt lycklig av att läsa saker som att "58% av tidningarna kräver tidigare erfarenheter inom medievärlden" och "enbart 11% av tidningarn efterfrågade journalistutbildning i sina annonser." Inte för att jag naivt gått omkring och tänkt att det skulle vara världens lättaste grej att få jobb efter examen.. Men att läsa det svart på vitt är .. nedstämmande. Dock har jag bestämt mig för att bli världens bästa journalist som ingen kan säga nej till så det löser sig nog ändå.


I helgen är det jobb som gäller - uppblandat med lite nöje. Vi ska ut imorgon och för en gångs skull ska jag följa med trots en tidig morgon dagen efter - men jag har satt en deadline på klockan två senast, så jag inte kräker på korven imorgon.


I övrigt så var vi och så Videocracy med klassen igår, funderar på att recensera den på min filmblogg (ohh!) snart så håll koll där. Kanske behandlar jag District 9 när jag ändå är igång. Och på tal om moment 22; mailade Lundagård, lunds studenttidning igår. Lisa hade tidigare varnat mig för att de kräver arbetsprov så jag tänkte höra mer ingående om vad som gäller. Det var allvarliga grejer - CV, personligt brev om vad man gjort, kan göra och vill göra, plus då arbetsprov som ska vara någon slags artikel eller reportage. För en vanlig student har oftast gjort artiklar och reportage innan..? Uppenbarligen är det den svenska modellen att det krävs arbete för att få arbete vilket sannerligen är retarderat och den största anledningen till varför jag stack till Irland och jobbade där. Där ger de en chanser baserat på ens POTENTIELLA kompetens och personlighet - de ser chansen att träna en till att bli den medarbetaren de vill ha. Vilket jag tycker är vettigt. Erfarenhet är ett plus där som här men inte en absolut nödvändighet. De ser till kemin mellan kollegor också, och andra mer humana metoder. Aja, nog sagt om det här. Nu ska jag gå och sätta en deg.