Idag när jag var ute och gick med Bob stötte jag på en man. Men inte vilken man som helst - det här var Kajmannen. När jag först strosade på gräsmattan, väntandes på att saker skulle komma ur min hund så hörde jag honom prata med någon, men jag såg inte vem eftersom han stod bakom en häck. Jag antog att han pratade med någon som stod dold vid ingången av huset. När jag kom runt häcken upptäckte jag att det satt kajor. ÖVERALLT. Han stod och låste upp sin cykel och runt omkring honom satt det kajor - på cyklarna, på gatulamporna ovanför hans huvud, på marken vid hans fötter. Det måste varit 20 - 30 stycken. Sedan insåg att det var dem han pratade med. Snart upptäckte han mig och Bob och, som alla andra, måste han ju bara hälsa på Bob. Han är ju trots allt en valp. Så han småpratade lite med mig och busade lite med Bob. Allt medan kajorna tittade på. Efter en minut började han röra på sig. Då följde kajorna med. De flög, hoppade och gick med honom nedför stigen. Han skrattade till lite och sa:
Kajmannen: De följer efter mig.
Jag: (nervöst skratt) Ja, jag ser det.
KJ: De tror att jag har mat.
Jag: Jaså? Jag har aldrig sett kajor följa efter någon förut (helt sant, förresten).
KJ: Jag brukar ge dem mat när jag kommer ut.
Jag: Det förklarar saken.
KJ: Hej då!
Jag: Hej då.
När han sedan hoppade på sin cykel fortsatte de följa efter honom, hela flocken. Så länge jag såg honom så såg jag kajorna. Det är en sak man inte ser speciellt ofta..
I övrigt så gick jag på intervjun till journalistprovet idag. Jag vet inte hur det gick. Helt ärligt. Det återstår att se. Men jag vill inte ha mer ångest över det än vad jag redan har.. Så jag lägger ämnet på is tills jag fått reda på resultatet. You win some, you lose some.
1 kommentar:
weeirrd!
Skicka en kommentar