Where's that apple, ma'am?

Nu är jag tillbaka i Sverige. Jetlaggad, grinig och en upplevelse rikare. Flera upplevelser rikare! Och ekonomiskt fattigare. Mycket fattigare.. Hursomhelst är jag fortfarande inte återställd, antagligen på grund av att jag jobbade i helgen istället för att vila upp mig. Dumt och girigt, men samtidigt vet jag om att jag kommer att behöva de pengarna i slutet av maj då bortfall av både studiemedel och lön kommer vara märkbart.

Jag och storasystern spenderade fem härliga dagar på Manhattan (det var så varmt vissa kvällar att vi gick i bara linnen vid elvatiden) och tre utmattande dagar i New Jersey. Foton utlovas! Snart. Det var dock en av de semestrar som man tillslut behöver semester från. I och med att jag jobbat och gått i skolan de senaste dagarna, samt pluggat till det uppkommande journalistprovet, så har det inte blivit mycket ledighet. Imorgon är det dags! Då ska vi bara tvätta och glida runt på IKEA. På torsdag är det valborg + ankomst av der Linköpingsbor, som sedan stannar tills på söndag, vilket innebär att min lediga helg nu har försvunnit. I trevligheter, ja, men trots allt så har den försvunnit.. Nästa helg jobbar jag och ska försöka kombinera detta med samkväm då ett sällsynt besök av Helene väntas. Ah.. studentlivet är inte lätt.

Ska ta tag i bilderna för att sedan presentera en sammanfattad version av vår US of A-resa. Yeah.

The Big Apple

Imorgon ska jag bege mig till US of A. Närmare bestämt New York, aka det stora äpplet. Konstigt nog är jag inte nervös, eller exalterad för den delen, utan känner mig snarare likgiltig. Jag tror att detta beror på att jag inte riktigt har greppat det faktum att jag ska åka än. När jag står med resväskan i väntan på bussen kvart över fem imorgon bitti kommer jag nog förstå. Men det ska bli himla roligt. Jag har nu packat färdigt (nästan, vissa plagg hänger för tillfället i torkskåpet nere i tvättstugan) och tror att jag har fått med mig allt. Tror..

Dessutom så var vi och hälsade på kenneln igår, och vi har nu tingat en valp. Vi fick till och med döpa den då uppfödaren inte vill att det ska stå ett namn på stamtavlan och ett helt annat tilltalsnamn. Vilket är skönt, för oftast har hundar helt absurda stamtavlenamn och så kallas de Bert. Då personerna som ska ha den andra valpen ska döpa den till ett H-namn så blev det en H-kull och därför döpte vi honom till Härliga Bob. Ringelas Härliga Bob. Vår hund. Nu ska bara handpenningen inbetalas och sedan är han vår i både praktiken och teorin. Yey!

Det är mycket som händer just nu. Och det känns.. Härligt.

The Greatest Story Ever Told

Idag har 50% av familjen Lennebo och en styck Gunnarson varit ute i Bökeberga. Gårdagen var outnyttjad, så idag bestämde vi oss för att åka på utflykt. Det var ett mindre naturreservat med en tillhörande scoutgård som för 1000 kr/dygn tydligen kundes hyras. Vilket hade varit ultimat för en fest - stort hus med en sjö precis framför och skog plus grillplatser runt knuten. Yeah! Hursomhelst bestämde vi oss - efter ett förslag av mamma - att gå runt sjön. Den var inte så stor, vi räknade med att det skulle ta ca 45 min. Men ju längre vi kom, desto svårare hinder stod i vägen för vårt uppdrag. I början var det mindre hinder, en hemmagjord ostadig bro över sumpmark, ett dike halvfyllt med vatten.. Men vi tog oss över och fortsatte. Ungefär halvvägs insåg vi dock att stigen som vi följt försvann. Och eftersom vi tagit oss över x antal hinder och ändå kommit halvvägs beslutade vi oss för att fortsätta. Dum idé. När vi tagit oss igenom det värsta skogssnåret insåg vi att vi hade kommit till en betesmark. Med elstängsel. Så Moa valdes ut för att snabbt känna om elen var på - och tack och lov var den avstängd. Vi såg inte några vilda tjurar springa i hagen heller. Eller några bönder redo med hagelbössan. Vi hade nu verkligen passerat the point of no return, så trots att vi nu sprang runt på någons mark (en sumpig hage) så fortsatte vi framåt. Dock var hinderna inte slut - som sagt blev de bara större. Helt plötsligt dök det upp en djup ravin med en bäck i botten. Nu började vi tänka att allt var kört. Då hade vi gått runt 80% av sjön och att återvända var inget alternativt. Så Gunnarson fick scouta efter en övergång - och hittade en. Genom att gå runt ett stort skogsparti, som dessutom stod i vatten, så hittade vi en "stig". Så igenom stängslet igen och igenom ett snår och där fanns.. ett vindskydd. Och en bred stig. Och jämn mark. Och tvåhundra meter bort skymtade vi bilen.

Vi överlevde. Mamma må ha ramlat i ett dike, min ficka och hår var fullt av kvistar, men vi överlevde. Sensmoralen av den här historien är .. envishet lönar sig?

Monsters vs Gayliens

Ja. Jag fortsätter på gaytemat. Utan uppenbar orsak. Sug på den du.

Idag spenderade man (eftermid)dagen i Helsingborg då det bjöds på föreläsning. Vilket är trevligt och socialt och framför allt får det en att lämna lägenheten. Vilket tragiskt nog behövs. Det enda negativa här är att föreläsningarna tenderar att ligga på en väldigt otymplig tid; 13 - 15. Det innebär att jag tar bussen vid 11.30 och är hemma vid 16.30. Det är som om någon hade bakat en kaka med stora, underbara chokladbitar (kakan symboliserar dagen) men innan de gett den till mig plockat ut alla (ALLA) chokladbitarna. Chokladbitarna får här symbolisera det bästa i kakan - dvs det bästa av dagen. Morgonen gör man inget vettigt av. Och när man är hemma är det helt plötsligt kväll. När det är soliga, sköna dagar som nu är det faktiskt irriterande. Och hur pigg jag än må vara innan jag sätter mig på Helsingborgståget så lämnar jag det utan energi. Tåget vaggar sakta men säkert in mig i en seghet, så när jag väl är framme i Helsingborg sover jag mig igenom första hälften av föreläsningen. Som idag t.ex. Inget vist val av mig att sätta mig på första raden - om du läser det här Åsa - du har inte tråkiga föreläsningar, men tåget förstör mig långsamt. Dock tänker jag aldrig ge upp och flytta till Helsingborg. För det vore som att aldrig få en enda kaka. Någonsin.

Segway - because it rhymes with gay

När jag och Gunnarson läste tidningen häromdagen upptäckte jag en annons för turer med segway. Dessa tvåhjuliga fullständigt onödiga saker har länge fascinerat mig. Tydligen är det en guidad tur genom "ett av Malmös finaste områden; Limhamn" som gäller. Inte helt fel, men varför egentligen på segway - fordonet som enbart fyller en funktion för folk som inte orkar gå? Självklart föreslog jag att vi gjorde en av dessa turer. Inte för att jag inte orkar gå, snarare för att spänningen av att möjligtvis avlida genom att ramla av en segway (pga bristande balanssinne) är ungefär så mycket äventyr som jag kan hantera. Men efter grundlig research (ett besök på http://www.segwaysyd.se/) så visar det sig att de enbart har turer på vardagar. Ajajaj. Hur ska vi, som otroligt upptagna studenter, lyckas lösa det här problemet? Fortsättning följer.

Blogg version 2.0

Då jag finner mig själv alltför ofta sittandes på kvällarna med inget att göra har jag nu, än en gång, tagit tag i bloggandet. För att motivera mig själv till en nystart har jag även gett bloggen en nystart i form av nya kläder. Det här är ingen garanti för att jag kommer att kunna hålla uppe skrivandet, så kom inte till mig och kräv era dyrbara minuter tillbaks om jag misslyckas. Än en gång. Vissa kvällar kommer min nya hobby - korsstygn - hålla mig sällskap. Andra kvällar går åt till att titta på film med Gunnarson. Men kanske, bara kanske, kommer kvällarna som blir över spenderas framför datorn. Då kan jag fylla era huvuden med helt onödig generell information. Och då, mina vänner, blir ni till slut lyckliga.