Förändringarnas tid är här! Har gjort ett medvetet val att börja skriva den här bloggen på mitt modersmål, svenska. Kanske för att merparten av mina läsare (hej Jessica och Lisa) är svenska, kanske för att jag känner att det är dags att släppa taget om Irland och det här är ett av stegen mot detta mål. Bli dock inte förvånade om det dyker upp inlägg skrivna på engelska emellanåt. Vill inte förlora mitt andraspråk helt och hållet.
Sitter just nu och glor på en himmel som, liksom jag, inte tycks veta riktigt vad den vill. Har varit väldigt ojämnt väder i ett par dar nu och det enda som är säkert är att det inte känns som att det är juli månad imorgon. Illa. Kom nyligen hem från min kära systers och mitt gemensamma släktkalas. Väldigt trevligt. God mat, godare kakor och gott sällskap. Men oj vad släktingarna börjar bli gamla. Det är lite jobbigt. Och om det är jobbigt för mig, tänk på hur jobbigt det måste vara för dom! Ajaj. Med tanke på att de alla börjar närma sig 85+ så blir man ju lite orolig.. Farmor säger jämnt "Bli inte gammal Karin" till mig. Jag tycker att det låter som en plan.
Så nu är jag några hundralappar rikare och en ledig dag fattigare. Har två lediga dagar nästa vecka så jag ska försöka ta mig till Simrishamn. Om man behöver miljöombyte så är Simrishamn det ultimata stället att bege sig till. Mamma frågade mig vad jag ska göra där. Mitt svar var "Ingenting". Det är hela poängen. Jag beger mig till Simrishamn för att göra ingenting. Jag är väl medveten om att detta kan göras hemma också, men det är något speciellt med att göra ingenting i Simrishamn. Att köpa en glass där klassas som att vara produktiv. My kind of place.. Dock måste vädret vara hyfsat för att jag ska orka. Dessutom så är det en utmärkt ursäkt för att åka tåg. I like. Om någon vill hänga på - leave a comment. Simrishamn är inte en exklusiv klubb - alla kan göra ingenting.
Just nu lyssnar jag på The Clash - I'm not down.
It is the shit.
Over and out.