GreenDay, Forum, Danmark

IJag har sett Greenday två gånger innan, båda gånger i Dublin, 2005 respektive 2006. Då var konserten exakt likadan, men eftersom de nu har släppt en ny skiva förväntade jag mig ett nytt upplägg. Riktigt så blev det väl inte. De började med att spela fyra låtar på raken från den nya skivan, 21st century breakdown, under vilka jag stod där som ett fån. Visst, jag har hört 21 guns en eller två gånger på radio och Know your enemy har fastnat någorlunda, men jag äger inte skivan och därför var det svårt att hänga med. Men sedan bröt de av med Boulevard of Broken Dreams och jag började känna peppen. För att sedan återgå till ett till spår från den nya skivan. Gah. MEN! Sedan kom en kavalkad av "gamla godingar", jag tror nog de lyckades spela låtar från alla deras skivor (förutom 1039/Smoothed out slappy hour) och dessutom låtar som inte varit deras största hits, men bra ändå - She, When I come around, King for a Day (hela scenen blinkade i regnbågsfärger).

MEN! (igen) Jag hatar mellanspel. Om det är en rockkonsert är det en rockkonsert och då är jag inte ett DUGG intresserad av långdragna gitarrsolon eller saxofonsolon eller något jävla mellanspel överhuvudtaget. Det ska gå i ett. Jag tittade mig runt omkring under ett av dessa många mellanspel och folk såg rent ut sagt uttråkade ut. Och det var jag med! Visst att man kan ta upp ett tolvårigt fan och "frälsa" honom i mitten av en låt. Det är lite lagom spexigt. Men annars är det inte okej! Och mindre explosioner tack. Första gången var det överraskande. Andra gången blev man lite rädd. Tredje gången kände man sig som om man var i mitten av en mellanösternkonflikt. Fjärde, femte och sjätte gången var man van. Och uttråkad. Men allt som allt var det en bra konsert. Allt den saknade var en lätt fylla, men det kan jag inte klandra Billie Joe och company för.